Med min mormor Sveds Anna i Vinberget.

Mormor var världsberömd i hela Nås som "Svess Anna". Enligt gamla gästböcker var min första vistelse i Vinberget 1948, mitt första levnadsår. Efter det tillbringade jag de kommande tio tolv åren i ”bua” med mormor och morfar. Mormor tillbringade 64 somrar i Vinberget, varav 39 i Linkpers stuga.

I mitten på 50-talet hade mormor en gumse, som vi döpte till Målle. Naturligtvis lärde vi honom, Sten och jag, att stångas på kommando. Vi satte upp högerhanden och ropade ”Hej Målle”, varvid han nickade tre gånger och sprang på den som rörde sig.

I Vinberget hade man ofta söndagsgudstjänster, som dåvarande prosten Heimgård ledde. Efter en sådan gudstjänst när prosten var på väg utför berget och Målle gick och betade kunde man inte bara låta bli. Jag satte upp handen och ropade ”Hej Målle”. Den första han såg var Heimgård på väg ner. Målle nickade tre gånger och sen bar det iväg i full fart. Träffen tog i knävecken.

Heimgård slog en kullerbytta och rullade utför backen. Vi trodde att han slog sig fördärvad, men som tur var gick det bra. Mindre bra gick det för Målle efter denna händelse. Mormor tyckte att han hade blivit lite väl vild, så han omvandlades till rökt fårbog i stället.

Bo Olsson, Dala-Järna.

(Texten införd i Nåsvargen 2000 2)