Strandån

Av Gästgivar Erik Andersson

Strandån rinner i en lång dalgång. På sin tid var det en viktig flottled. Det var mycket virke som det var lämpligt att flotta på den tiden när hästarna drog fram virket till flottleden. Det var lättkört och korta vägar. Men när det var avverkning på Nås finnmark kunde det bli rätt långa och svåra vintervägar.

Var det rikligt med snö, som det oftast var på den tiden, så var det arbetsamt att hålla rent. Snön blev ibland så hårt packad att en vanlig snöplog inte kunde få iväg den. Andra åtgärder fick tillgripas. Man kunde få skotta för hand eller använda jordbruksredskap, t.ex. fjäderharvar som kunde luckra upp den hårda snön.

Efter en tid lades flottningen vid Strandån ned och virket skulle köras ner till älven. Det var dryg körning med stora myrar och sjön, som var mycket arbetsam för hästarna. Men numer är det ju bilvägar. Hästarna tillhör det förgångna, så även flottningen.

Texten införd i Nåsvargen 2000 2.

Häststall vid Strandåtjärn 2014.