Nås jordägares sockenmagasin

Nås Hembygdsförening

Nås jordägares sockenmagasin

 

Den 2 september 1750 hölls sockenstämma i Nås i närvaro av häradshövding herr Magnus Joh. Lund om ’nyttan och angelägenheten av att inrätta ett sockenmagasin i Nås’.

 

Bakgrunden var svåra missväxter i landet under 1600-talet som reducerat spannmålsskörden till hälften så att Sverige inte längre var självförsörjande, och priset på den importerade spannmålen hade stigit med 100%. År 1654 tog Per Brahe på Visingsö initiativ till ett spannmålsförråd där spannmål kunde magasineras under goda år och lånas ut till bönderna under magra år. Idén spreds, om än långsamt, och 1716 kom ett kungligt direktiv om att förrådshus skulle byggas och att spannmålsförråd skulle bygga upp av bönderna.

 

Bondeståndet protesterade och menade att de skulle vara tillräckligt om kronan byggde upp förråd. Diskussionerna pågick med argument för och emot fram till 1750. Det året blev skörden rekordstor och kungen tog tillfället att ålägga häradshövdingarna att se till att härads- eller sockenmagasin för spannmålsförråd inrättades. I Dalarna skedde detta också i varje socken med några få undantag.

 

Protokollet från sockenstämman inleds med att man beslöt att uppföra en byggnad: ’Skall ett med tillräckliga rum och botnar (våningar), väl inrättat Magasinshus, på ett välbeläget och för eldsvåda säkert ställe, vid kyrkan eller annorstädes, där sockenmännen finner det lägligt, nybyggas på socknens gemensamma bekostnad. Kostnaderna fördelas efter rotetalet.’

 

I paragraf två bestämdes att ’Näststundande höst skall till detta magasin inlevereras väl rensad och kvarntorr torkad men inte bränd säd, uppgående till två tunnor god havre från varje rote. Detta är och förblir magasinets fond, så att ingen kan kräva tillbaka denna spannmål eller kräva betalning för den.’

 

Man bestämde också att den som ville kunde sätta in egen spannmål som han kunde återfå när han ville utan avräkning för hyra eller skador som möss åstadkommit. Föreståndaren, som skulle kunna föra räkenskaper och två hjälpredor utsågs av sockenstämman, och de fick ingen ersättning för sitt arbete. Föreståndaren utsågs på ett år och magasinets innehåll skulle inventeras varje år i samband med bytet av föreståndare. ’När föreståndaren så finner det nödvändigt skall rotarna ställa upp med personer som kan skyffla om säden.’

Utlåningen från magasinet skedde om våren till utsäde och annars vid behov. Ingen fick låna för att sälja vidare eller mer än han behövde, och det var viktigt att alla fick sina behov täckta. När magasinets förråd väl byggts upp var det tillåtet att låna ut spannmål till lägre kostnad till socknens fattiga.

Om låntagaren inte betalat tillbaka i rätt tid skulle det anmälas till länsman som hade rätt att företa utmätning såvida inte låntagaren fått missväxt.

En, säkerligen viktig, paragraf handlar om att ingen ”kronobetient” fick lägga sig i förvaltningen av magasinet men var skyldig att ge ”ämbetes handräckning” vid behov. I händelse av krig hade kronan inte rätt att disponera magasinets innehåll som inte heller fick disponeras till något som helst annat syfte än sockenmännens behov.

 

Det regelverk man kommit överens om stadfästes av Kungl.Majt. den 6 december 1751. De som undertecknade var:

 

Anders Schedin,

Jan Sigfridsson, Frösaråsen, nämndeman,

Lars Andersson i Julbeck, nämndeman,

Lars Andersson i Storbyn,

Beskuret vykort Tysks Foto
Beskuret vykort Stockholms Aero

Lars Halfwarsson i Julbeck,

Hans Ersson i Borg,

Anders Fröman, länsman,

Olof Larsson i Storbyn, nämndeman,

Olof Halfwarsson i Storbyn, nämndeman,

Halfward Olsson i Storbyn,

Erik Matsson i Utankyrka,

Lars Jonsson i Utankyrka

 

Hur gick det sen? Sockenmagasinet som det ser ut än i dag skall ha stått färdigt 1756. Det byggdes i korsningen mellan vägen Borg-Utankyrka och den s.k. Värmlandsvägen och flyttades till nuvarande plats i februari 1964.

Hur länge det tjänstgjorde som sockenmagasin i dess ursprungliga betydelse har jag inte klarlagt men ”magasinskassan” finns fortfarande kvar och används för underhåll av byggnaden.

 

 

 

 

 

Källor: Karl-Erik Forsslund. Med Dalälven från källorna till havet. Del 2, bok 7, Nås. Bengt Åke Berg, Volatility, Integration and Grain Banks. Studies in Harvests, Rye Prices and Institutional Development of the Parish Magasins in Sweden in the 18th and 19th Centuries. Stockholm 2007. Beskrifning öfver provinsen Dalarne. Fredrik Reinhold Arosenius. Efterskrift av Göran Rosaner. Gidlunds 1978. Sockenstämmoprotokoll 2.9.1750.

Curt Nilsson hade koll på när magasinet flyttades.

» Curabitur

webredaktör Håkan Klingenberg web@nashembygd.se